Idag uppmärksammas att det är tio år sedan Fadime Sahindal mördades av sin far som sköt ihjäl henne inför andra familjemedlemmar. Orsaken som fadern uppgav var att hon vanhedrat sin familj genom att leva på västerländskt vis och för att hon hade en västerländsk pojkvän de inte godkänt.
Fadime är ihågkommen för att hon uppmärksammade människor på det som nu är känt som hedersvåld, något som både då och ofta idag är något som sällan diskuteras. Hennes historia är på många vis extra tragisk. Brodern och fadern var redan tidigare dömda för att misshandlat henne. Trots det hade hon modet att berätta om sin situation vilket blivit det viktigaste någon gjort för att uppmärksamma problematiken. Hon talade om hotbilden mot henne och många andra inför riksdagen och i media men ändå så lyckades inte samhället skydda henne (här finns talet till riksdagen).
År 2002 när mordet skedde så var det dessutom valår men ändå försvann frågan snabbt. Från politiskt håll så uppmärksammas problematiken även idag nästan endast
när det hänt något tragiskt. Nyamko Sabuni har gjort det vid något
enstaka tillfälle och de ska hon ha cred för. Från feministiskt håll där man kan tycka att hedersvåld borde vara en stor fråga är det antingen tyst eller så vill man bunta ihop det med våld från okända eller fyllerelaterat våld, ett stort svek från personer som utger sig för att ha kvinnors bästa som enda fråga. För lever man under permanent hot från de som man mest borde kunna ty sig till för trygghet, ens egna föräldrar och syskon, så är man väldigt ensam.
Tioårsdagen ackompanjeras i alla fall med att man planerar skärpt lagstiftning mot tvångsäktenskap och barnäktenskap. Såna äktenskap borde varit förbjudna för länge sen även om tvångsäktenskap ofta är svårbevisat eftersom det krävs att en person som antagligen lever under hård kontroll av sin familj ska anmäla och sedan våga vittna. Att poängtera att de som begår hedersvåld och hedersmord vanhedrar sig själva är inte alls svårt för de av oss som inte lever under hot. Därför borde vi ta på oss att göra det oftare, liksom våra lagstiftare och opinionsbildare borde anstränga sig mer.
1 kommentarer:
På Ulf Lundells skiva "Högtryck" finns det en sång med titeln "Den dummaste djäveln i världen". Titeln är enkel, rättfram och uppriktig. Det finns inga poetiskt förskönande element i titeln. Sången verkar ha fötts ur ilska och är - som jag ser det - en sång om svek. Ett obegripligt svek. Det handlar om ett svek mot kärleken och livet; i det här fallet en fars svek mot sin dotter. Mina tankar går till Fadime Sahindal som i januari 2002 sköts till döds av sin far i systerns lägenhet, men sången kan appliceras på andra kvinnor som också fallit offer för hederskulturen. Fadime har blivit en symbol för den frihetsälskande människan, hon som offrade allt – också sitt liv – för det hon älskade. En vacker, ung människa som utkämpade en heroisk kamp med sitt eget liv som insats. Lundell sjunger: "Ingen är som hon/Ingen var som hon/så bra som hon/så sann som hon/så vacker som hon" Det oreserverade hyllandet av hennes egenskaper och skiftningen i tempus Är/Var får mig att ana att personen är död, men att hon kommit att inta rollen av ett slags modern kvinnlig martyr i sångarens ögon och därmed lever vidare. I slutet av sången sjunger Lundell att hon kanske gått till en annan (dimension?) eller att hon har gått ifrån en far (den biologiska) till en annan Fader(Gud?).
Vad är det som får en man att döda sitt barn – för hederns skull ? Är det överhuvudtaget möjligt att på djupet förstå en sådan handling ? Ulf Lundell söker inte svaren, han vädjar sången igenom till lyssnarens ryggmärgsreflexer snarare än till intellektet. I sången lämnas det därför inget utrymme åt psykologiska förklaringsmodeller. Lundell drar istället paralleller till ett annat obegripligt svek, i ett historiskt bibliskt sammanhang genom textraden: "Se hur hans inälvor gör sig klara att lämna hans meningslösa kropp" Sångtexten är tydligt inspirerad av Apostlagärningarna i bibeln och Judas Iscariots svek mot Jesus. I bibeln står det följande om Judas: "Och med de penningar han hade fått såsom lön för sin ogärning förvärvade han sig en åker. Men han störtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, så att alla hans inälvor gåvo sig ut." (Apg 1:18) Samma sak förväntas ske med mannen i sången som svek och mördade sin egen dotter. Sången är en anklagelseakt mot Fadimes far, men faktiskt också mot alla de män som direkt eller indirekt genom hederskulturen begått eller är beredda att begå liknande vidrigheter mot sina egna barn.
Om man inte begriper att värdet på sin egen dotters liv är så mycket högre än hedern så är man dum. Om man dessutom går så långt som till att mörda sitt eget barn så är man också en djävul och kanske till och med den dummaste djäveln i världen.
Skicka en kommentar